Det blåser åter kallare vindar för papporna. Den 1 juli 2006 infördes flera ändringar i föräldrabalken som fått förödande konsekvenser för papporna:

1) Domstolarna ska inte längre besluta om gemensam vårdnad ifall föräldrarna inte kan samarbeta. Det har gjort att det blivit lönande för mammor att inte samarbeta. 95 procent av all enskild vårdnad tilldöms mammorna (scb; separationer 2004).

2) Enligt lagen kan det nu räcka med blotta påståenden om övergrepp för att en pappa ska nekas träffa sina barn. Detta har medfört en ökning av antalet anklagelser.

3) Även mindre barn ska få komma till tals i vårdnadstvister. Man nämner inte med ett ord risken att de kan vara indoktrinerade av den förälder som de tillbringar mest tid med.

Socialtjänsterna måste ändra sin utgångspunkt att en kvinna alltid talar sanning och är den svaga parten som behöver stöttas i en tvist. I sin iver att skydda och hjälpa är socialsekreterarna så förblindade att de ibland skyddar barnen mot fel person. Det är i många fall inte han som ideligen blir anklagad för övergrepp som är förövaren, utan hon som anklagar och berövar barnen sin pappa.

Utstötningen av papporna är den största diskrimineringen i modern tid. Samhällets syn på mannens förmåga att vara förälder måste förändras i grunden.Så länge människor inte helt accepterar honom som lika viktig som mamman så kommer orättvisorna att fortsätta förstöra barns liv.

Läs Pappaombudsmannens debattartiklar

© Pappaombudsmannen 2012